Evangelisk-lutherska församlingsförbundet i Finland – intervju med pastor Esa Yli-Vainio
16.4.2024
Kristi kyrka är tidlös och gränslös. Evangeliets budskap är lika absolut nödvändigt på varje håll i världen och i varje tid. Ändå innebär kyrkans tidlöshet och gränslöshet inte att Guds ledning och välsignelse inte tidvis alldeles specifikt skulle riktas till en viss plats, under en viss tid. I Kristi kyrka står en plats inte mot den andra, och det förflutna är inte motsats till nuet. Också Jesus föddes, dog och uppstod i en specifik plats och i en bestämd tid. Och därför finns nu i Jesus Kristus frälsning och salighet för hela världen, i alla tider.
Ur finsk synvinkel är reformationstiden en sådan viktig tid och dess hemland Tyskland en sådan viktig plats. Av våra biskopar hade både Mikael Agricola och Paul Juusten studerat hos Martin Luther och Philipp Melanchthon i Wittenberg. Gemenskapen med Tyskland begränsas dock inte till 1500-talet, utan den fortsätter ännu idag. Till exempel konstaterades år 2019 kyrkogemenskap mellan Missionsstiftet och tyska Självständiga evangelisk-lutherska kyrkan (Sebständige Evangelisch-Lutherische Kirche, SELK). För att vår systerkyrka skulle bli bekantare för oss inbjöd jag Armin Wenz, professor i Nya testamentet och präst inom SELK, till en intervju.
Professor Armin Wenz.
Stormig historia
När vi talar om ”Luthers hemland” är det viktigt att komma ihåg att ett enat Tyskland är ett tämligen nytt fenomen. Tyskland enades som ett kejsardöme så sent som år 1871, och också därefter har landet varit delat mot slutet av 1900-talet. Fortfarande är Tyskland en förbundsstat som består av flera delstater (Länder). Under reformationstiden och långt senare bestod Tyskland av flera små länder som var och en hade var sin monark, men också var sin kyrka. När man ser på Tyskland från det av hävd lutherska Norden kan landet därför verka till och med förvånande splittrat. Tyskland har aldrig varit entydigt lutherskt, utan där har funnits förutom flera lutherska också reformerta kyrkor, vid sidan om den romersk-katolska.
Från första början var lutheranernas situation inte fri från problem. Professor Wenz påpekar att det var så här redan under Luthers och Melanchthons tid:
– Separationen mellan kyrka och stat löstes inte på ett optimalt sätt. Hertigen eller fursten i respektive land var sin kyrkas ”främste medlem” och kunde utöva sin makt också i kyrkan.
I praktiken kunde monarken alltså avgöra vilken tro det var som offentligen bekändes och undervisades i hans rike. Det här är en av orsakerna till att också det andliga landskapet var brokigt i det också i övrigt splittrade Tyskland.
Wenz berättar att lutherdomens kärnområde traditionellt låg i Tysklands östliga och norra delar. En stor del av det här området låg vid ingången av 1800-talet i konungadömet Preussen, som utvidgades kraftigt. På Preussens område fanns både lutherska och reformerta kyrkor, men makthavarna önskade att de kunde förenas. På kung Fredrik Vilhelm III:s befallning tvingades kyrkorna i en kyrkounion år 1817.
– Kungen var en from man, men ingen god teolog, konstaterar Wenz.
Professor Wenz berättar hur det var omöjligt för dem som ville hålla sig till den lutherska bekännelsen att gå med på det påtvingade förbundet. Ett oöverkomligt hinder var och är fortfarande de reformerta kyrkornas symboliska nattvardsuppfattning, enligt vilken brödet och vinet endast symboliserar, men inte är, Jesu sanna kropp och blod. Kravet på enhet försatte lutheranerna i en svår sits. På sina håll använde statsmakten till och med våld för att tvinga församlingarna att använda unionkyrkans nya gudstjänstagenda. En del flydde till västra Tysklands lutherska landskyrkor, andra till Förenta staterna. Händelserna i Preussen finns alltså i bakgrunden till en annan av våra systerkyrkor, nämligen Missourisynoden.
När Fredrik Vilhelm III dog efterträddes han av sonen Fredrik Vilhelm IV. Wenz förklarar att läget då blev något lättare för de preussiska lutheranerna:
– Gammallutheranerna (Altlutherisch) fick inte använda sina gamla kyrkobyggnader, men de fick tillstånd att bygga nya kyrkor. De fick dock inte se ut som kyrkor, till exempel fick de inte ha torn eller kyrkklockor. Så småningom växte friheten mot slutet av 1800-talet.
Nutida SELK:s rötter sträcker sig alltså till gammallutheranerna i Preussen på 1800-talet. I bakgrunden finns dock även västra Tysklands lutherska frikyrkor som bildades som reaktion till landskyrkornas liberala bibeluppfattning, likaså i slutet av 1800-talet. Wenz berättar att de här bakgrunderna fortfarande syns inom SELK. Bland gammallutheranerna betonades speciellt nattvarden, medan de lutherska frikyrkorna betonade Bibelns auktoritet. Båda betoningarna är viktiga!
Ändå tog det ännu sin tid innan de små lutherska kyrkorna förenade sig. Det hände först efter andra världskriget, då Tyskland också i övrigt behövde återuppbyggas. Wenz beskriver hur behovet av ett prästseminarium förde lutheranerna samman:
– Efter kriget låg den lutherska kyrkans kärnområden i Östtyskland och Polen. Då gick man också miste om de prästseminarier som fanns på området. Med hjälp av en amerikansk officer som hörde till Missourisynoden och som tjänstgjorde i Tyskland grundades år 1948 ett gemensamt seminarium i Oberursel. Tack vare högskolan växte kyrkorna närmare varandra och följden var att SELK bildades år 1972.
Efter Tysklands förening i början av 1990-talet förenades också Östtysklands gammallutherska kyrka med SELK.
Hurdan kyrka?
Från och med år 2021 tjänar Armin Wenz som professor i Nya testamentet vid redan nämnda högskola (Lutherische Theologische Hochschule) i Oberursel. Dessförinnan har han hunnit tjäna som pastor i flera församlingar på olika håll i Tyskland. Därför känner han kyrkan som sina egna fickor och kan berätta hur livet ser ut i församlingarna.
Professor Wenz beskriver SELK:s gudstjänstliv som tämligen enhetligt:
– Länge använde man de lutherska landskyrkornas gudstjänstagendor. Med tiden började kyrkornas liberalisering dock synas även i agendorna. Därför skapade man en egen och enhetlig liturgi för SELK.
Enligt Wenz finns det dock en del sinsemellan olika seder i församlingarna. I många – men inte alla – församlingar firas nattvard varje söndag. Det finns också skillnader till exempel i under vilka moment i gudstjänsten församlingen knäböjer. Något som är gemensamt för SELK:s församlingar är en rik liturgisk gudstjänst. En tradition som torde vara rätt obekant för finländare är seden att ha en skild biktgudstjänst före högmässan. I biktgudstjänsten får varje gudstjänstdeltagare personligen ta emot syndaavlösningen vid altaret.
Liksom många andra kyrkor har också SELK påverkats av coronatiden. Wenz berättar att något som väckt diskussion under den här tiden är bland annat skillnaderna i nattvardspraxis samt frågan om i vilken mån staten får ställa krav på kyrkan.
Wenz vill också påminna nordiska trossyskon om att SELK till exempel i jämförelse med Missionsstiftet är en tämligen gammal kyrka. En ung kyrka har sina egna problem, medan en gammal kyrka har sina egna. Det finns en viss skillnad mellan dessa. Wenz beskriver hur lutheraner i minoritetsställning för det första kan ha en benägenhet att sluta sig för omvärlden. Hos andra kan däremot ensamhetskänslan leda till att man skulle vilja vara så som andra. På grund av detta är en del inom SELK öppna för till exempel prästvigning av kvinnor.
Wenz betonar därför också vikten av internationella kontakter. Han påpekar att i förhållande till befolkningsantalet är Missionsstiftet i Finland till och med större än SELK i Tyskland.
– Egentligen är vi inte så små som det kan kännas när man ser på den egna kyrkan. Vi tillhör en världsvida luthersk kyrkofamilj där det finns små grupper runt om i världen.
Wenz gläder sig också över något som inte tidigare var möjligt:
– Till exempel vid internationella lutherska ungdomsevenemang träffade vi förr inga unga från Norden, eftersom vi inte hade systerkyrkor i Norden. Men nuförtiden har vi sådana!
Som finländsk lutheran i Tyskland?
Tyskland är en av Europas största länder och det finns ett starkt band mellan Finland och Tyskland. Det är inte ovanligt att en finländare besöker Tyskland till exempel på en arbetsresa. Kanske får man i och med arbetet bo i Tyskland till och med en längre tid? Jag frågar därför hur en finländare kunde hitta en luthersk församling i Tyskland. Wenz uppmanar först till kontakt med den egna pastorn, som säkert kan ge råd.
– På vår webbplats (www.selk.de) finns en lista över alla församlingar inom SELK. Man kan också göra en enkel sökning på nätet, till exempel med orden ”SELK München”. Man kan också skicka e-post till Hannover (SELK:s kansli).
Om man ska vara en längre tid i Tyskland är det givetvis bra att lära sig det tyska språket. Men också under en kortare visit lönar det sig att söka sig till en gudstjänst inom SELK. Wenz berättar vad han själv upptäckte då han deltog i en finsk högmässa:
– Fastän man inte kan språket så kan man förstå nästan allt som händer i gudstjänsten.
Här har vi en av den liturgiska gudstjänstens många goda drag. Den förenar systrar och bröder som tillhör olika folk och talar olika språk, men som har en och samme Herre och Frälsare: Jesus Kristus.
Artikeln har publicerats på finska i Helgedomens Lampa 4/2022.
Selbständige Evangelisch-Lutherische Kirche (SELK)
