Evangelisk-lutherska församlingsförbundet i Finland – intervju med pastor Esa Yli-Vainio
16.4.2024
Om man betraktar de senaste seklen i världshistorien kan man knappast undgå att se vilken central roll Britannien har. Fastän det Brittiska imperiet inte längre finns så är Charles III inte endast Förenade konungarikets överhuvud, utan han är kung över femton självständiga stater. Ännu större inflytande kan man anse att den brittiska kulturen har. Inflytandet är idag kanske större än någonsin tidigare. I internationella sammanhang är det engelska språket självklart nummer ett. Runt om i världen lyssnar man till brittisk musik, och bland engelska författare finns många kända namn, allt från William Shakespeare till J. K. Rowling.
Den kristna kyrkans historia i Britannien är likaså lång och brokig. Den engelska kyrkan kan anses ha påverkat också Finland, åtminstone i ett, mycket betydelsefullt avseende. Enligt traditionen härstammade Finlands biskop Henrik (†1156) från England. Under historiens gång kom Finlands och Britanniens vägar dock att skilja sig från varandra. När Norden blev lutherskt på 1500-talet, tog Englands kyrka en egen riktning (anglikanismen), medan kyrkan i Skottland blev reformert.
Ändå finns det också idag en luthersk kyrka i Britannien, nämligen Evangelical Lutheran Church of England (ELCE), som också är vår systerkyrka. Jag bad därför ELCE:s ledare, pastor George Samiec, att presentera den kyrka som han företräder.
Ordförande George Samiec.
Den engelska lutherdomens rötter
Ordförande Samiec berättar att rötterna går längre tillbaka i tiden än vad vi kanske först kan ana:
– Bara veckor efter att teserna spikades i Wittenberg (1517) diskuterade man luthersk teologi i Cambridge i England.
Fastän Martin Luthers tankar har haft sin inverkan också på anglikanismen och fastän den lutherska bekännelsen också har påverkat anglikanska skrifter, har de som höll sig till den lutherska läran inte alltid kommit så lätt undan. Bland de lutherska martyrerna räknar man ibland bland annat Patrick Hamilton (†1528) som avrättades i Skottland, samt Robert Barnes (†1540) som avrättades i London under kung Henrik VIII:s tid. Samiec berättar dock att det religiösa läget blev lugnare under drottning Elisabet I:s tid (Elizabeth Settlement 1559-1563), och bland annat lutheranernas situation förbättrades ytterligare genom den så kallade toleranslagen (Toleration Act, 1688).
Samiec betonar att Britannien sedan gammalt har haft många internationella kontakter. Över havet har handelsmän och sjömän kommit dit från kontinenten, också från Tyskland och Norden. Med stöd av sina hemländers kyrkor grundade dessa redan tidigt lutherska församlingar där man firade gudstjänst på olika språk, för att betjäna dem som hörde till de olika folkgrupperna. Samiec nämner att många av de här församlingarna, som representerade olika nationaliteter men vars ungdomar ofta hade engelska som första språk, i början av 1960-talet grundade en kyrka (Lutheran Church in Great Britain, LCiGB) som numera är medlem i Lutherska världsförbundet.
ELCE, som Samiec representerar, har en lite annorlunda berättelse:
– Sex tyska bagare som var bosatta i London grundade en församling och kallade en pastor från Amerika, från Missourisynoden. Tanken var att etablera den lutherska teologin på William Tyndales språk.
Under reformationstiden hade Tyndale översatt Bibeln till engelska. Den första församlingen grundades år 1896 och fick då namnet Immanuel Lutheran Church, men i och med att man tog i bruk en ny kyrkobyggnad blev namnet Luther-Tyndale Memorial Church.
Samiec berättar att de församlingar som bildats i England länge hörde till Atlantic District i Missourisynoden. ELCE grundades år 1954. Relationen till systerkyrkorna i Förenta staterna, Canada och Australien var stark. Bland annat var ELCE:s långvarige ordförande, pastor E. George Pearce hemma från Canada.
Efter andra världskriget gjorde kyrkan mycket missionsarbete. Det här draget är något som kännetecknar kyrkan fortfarande. Tidvis har satsningarna burit mera frukt, ibland mindre.
– Under årens lopp har församlingar både kommit och gått, konstaterar Samiec.
Teologiundervisningen utgör ett eget kapitel i den brittiska lutherdomen. Samiec beskriver hur man på 1950-talet i både Förenta staterna och England ville få igång luthersk teologisk undervisning i England. ÅR 1962 grundades Westfield House som verkade i samband med Fitzwilliam College och som nuförtiden är medlem i Cambridge Theological Federation. I Westfield House har också några finländare studerat eller bott.
Särdrag
Vår engelska systerkyrka har tjugo församlingar och gemenskaper (Missions). Det är mycket som vi har gemensamt. Vi läser samma Bibel och har samma bekännelseskrifter, som vi vill hålla oss till. Ändå finns det också olikheter, i synnerhet om man ser till historien och den omgivning där vi verkar. Jag frågar därför Samiec vilka särdrag den kyrka har som han representerar.
Det starka bandet till Missourisynoden är något som är synligt i vår engelska systerkyrka. Det här kommer till uttryck bland annat i att församlingarna är tämligen självständiga i förhållande till varandra och till kyrkoledningen. Efter ELCE:s första ordförande är det alltid någon av församlingarnas pastorer som väljs till ledare för en treårig mandatperiod. Till skillnad från Norden och Tyskland leds kyrkan inte av en biskop, men inte heller av president. Samiec berättar att ordet ”president” lät för främmande i engelska öron när det väl begav sig. Därför valdes benämningen Chairman, ”ordförande”. Som bäst håller man på att göra en strukturförändring i kyrkan. Ledarens roll kommer att vara ungefär den samma som hittills och mandatperioden är fortfarande treårig, men benämningen ändras till biskop.
Ett annat särdrag för ELCE är dess internationella prägel som syns både i församlingarna och bland prästerna. Sedan gammalt har kyrkan haft ganska få brittiska präster, de flesta har kommit från Förenta staterna, Canada eller Australien. En av ELCE:s pastorer är finländaren Tapani Simojoki, och Samiec själv kommer ursprungligen från Australien. Åtminstone i ett par församlingar ordnas regelbundet högmässor också på portugisiska. I en av de tre församlingar som Samiec ansvarar för finns det många amerikaner:
– I Britannien finns det många militärbaser som hör till kungliga flygvapnet (Royal Air Force) och som används av Förenta staternas flygvapen. Bland dess personal finns ofta också folk som hör till Missourisynoden och som kommer till ELCE:s församlingar.
Samiec berättar att gudstjänsterna inom ELCE följer en god liturgisk tradition. I kyrkan används Lutheran Service Book som publicerats av Missourisynoden. I gudstjänsterna sjunger man dessutom också sådana psalmer som hör specifikt till den engelska traditionen. På grund av prästbrist samlas inte alla församlingar till högmässa varje söndag. När en präst finns på plats firar man dock i regel en fullständig högmässa, där nattvarden ingår.
Inom ELCE satsar man på missionen. Församlingar har grundats och grundas fortfarande på olika håll i England – också Skottland och Wales har var sin ELCE-församling. Enligt Samiec fokuserar man i synnerhet på dem som ännu inte har hittat vägen till någon kyrkas gemenskap. Samiec nämner också ELCE:s nätradiokanal: Lutheran Radio UK. Kanalen sänder program dygnet runt. Tack vare det engelska språket och internet når kanalen ut till lyssnare runt om i världen.
Lutheranerna i minoritet
I Norden hör lutherdomen av hävd till det vanliga. Den lutherska tron har för sin del format vårt samhälle sådant som det är. Därför är lutherdomen vida känd hos oss, om inte annat så åtminstone som begrepp. Men hur är läget i Britannien?
– När människor hör att det talas om Luther kommer de först att tänka på Martin Luther King Jr.
Viss nytta har kyrkan enligt Samiec haft av att orden Church of England (engelska anglikankyrkans namn), som alla känner till och som finns med i namnet. Då får man också tillfälle att berätta vad det är fråga om i orden Evangelical Lutheran.
Kanske just på grund av sin olikhet verkar ELCE:s förhållande till Englands majoritetskyrka vara mer problemfri än vad till exempel Missionsstiftets förhållande till majoritetskyrkan i Finland är. Samiec berättar att ELCE-församlingarna på sina håll har fått använda anglikanska kyrkans utrymmen. På en del orter har även metodisterna öppnat sina kyrkorum för ELCE:s bruk.
Enligt Samiec förhåller sig samhället i regel välvilligt till lutheranerna. Också lutherska präster har ombetts att tjäna med sina gåvor även utanför församlingen. Samiec nämner att han vid sidan av församlingsarbetet också tjänar som präst för poliserna på Suffolks område, som akutsjukhuspastor på ett lokalsjukhus, och som präst för kungliga flottans reserv (Royal Naval Reserve), där han betjänar sjökadetterna.
Besök i Britannien?
Britannien är bekant för många finländare, och många har också fått bekanta sig med landet på ort och ställe. Kanske har man redan planerat in en resa till London? Eller kanske är det någon som håller på att avsluta gymnasiet som funderar om man kunde komma in på något uppskattat brittiskt universitet? Det är bra för en finländsk lutheran att veta att bara i området kring London finns det hela fem ELCE-församlingar, och Cambridge och Oxford har var sin församling.
Samiec önskar alla välkomna:
– Tala först med din pastor i Finland. Om du kan välja var du bor, försök komma i närheten av någon av våra församlingar! I vart fall strävar vi till att göra vårt bästa för att du ska få vara delaktig av församlingens liv.
Artikeln har publicerats i något kortare format på finska i Helgedomens Lampa 1/2023.
Evangelical Lutheran Church of England (ELCE)
ELCE:s nätradio Lutheran Radio UK finns på adressen https://lutheranradio.co.uk/
